Gott nytt år!

Första fondanten

Ett recept på minifondanter. Du behöver inte ha några särskilda formar, bara vanliga muffinsformar av den lite större modellen. Fondanterna blir naturligtvis inte sådär höga som de "ska" vara, men de smakar lika gott för det.

(Egentligen har jag haft ungefär samma inställning till till fondanter som jag har till bland annat Polarn och Pyret. Utan att ha smakat har jag nästan kräkts på dem och hade alltså inte tänkt göra några, någonsin. Sen fick jag en bakbok i julklapp, femåring bläddrade i den och fastnade såklart för just chokladfondanterna, chokladälskare som han är. Så, vad gör man inte för sin lilla telning?)

 

Det skadar inte att sikta över lite florsocker 

innan servering... Och så ska de väl ligga upp 

och ner, av någon anledning.

Jag hade såklart inte rätt sorts formar och sådär hemma, utan modifierade receptet lite så att det passade mig. Har nu framgångsrikt provgräddat ett par stycken men sparar resten av smeten tills vi ska äta ikväll, för de ska ju serveras nygräddade.

Recept:

125 g milda  (egentligen skulle det vara osaltat smör)

1 msk kakao

125 g mörk choklad  (jag tog 100 g 70 % och fyllde ut med 25 g blockchoklad)

60 g strösocker

2 STORA ägg

2 STORA äggulor

100 g mjöl

Vispade ihop ägg och socker och hällde sen i milda och choklad som smälts över vattenbad. Till sist blandade jag i mjölet blandat med kakao. Gräddade exakt fyra minuter i 250 grader. 

Stympad

Någon sa att vi glömmer i snitt fyra saker varje dag. Jag glömmer betydligt fler. Bland annat har jag glömt var jag i julstöket stoppade undan laddsladden till mobilen, och eftersom jag nästan alltid bloggar från just mobilen känner jag mig lite stympad för tillfället.

Annars då? Jo, jag har till exempel funderat på om det var klokt att ge en tre- och femåring en gammal snickarbänk. De två lever ju i fullständig avsaknad av självinsikt. De har ingen uppfattning om var gränsen för deras hantverkskunnande går. Det gör det hela tröttsamt.

Ikväll har vi förgäves försökt övertyga dem om att det inte går att bygga om garagehoran till racerbil. Det går inte. Punkt.

Det kallaste landet

Ett tips för er som tänkt åka till tomten i Mora; klä er som om ni skulle gå ute i bitande kyla en hel dag, för det är precis det ni ska.

Ett annat tips är att det finns en liten mysig grillstuga där man kan grilla medhavda korvar. (Det har de glömt att berätta på hemsidan.)

Trots kylan är nog Tomteland ett av mina favoritutflyktsmål, med fina miljöer och små teaterföreställningar som fyller ut hela dagen. Väldigt spännande för små barn, men faktiskt underhållande även för oss som är liiite äldre.

Mellan föreställningarna hälsar man på den humoristiske tomten, tittar på de halvroliga älgarna, de sovande trollen eller kollar in något av småtomtarnas små hus. Ohysteriskt och trevligt. Vi var där tre dagar innan julafton och det var absolut ingen trängsel. Bara det tyckte en lite folkskygg lantis var skönt.

Krokar av stål

Snodde ihop några krokar och höll på att spetsa en unge av bara farten, men det gick bra (han kände inte ens att det "läckte" (blod)).

Vi bor ju som bekant i en trådslöjdares himmelrike (det bodde en ståltrådssamlare här innan oss) och det föll sig därför naturligt att använda lite tråd när krokbegäret blev mig övermäktigt. Krokarna satte jag i hallen för att hänga några gamla korgar på. Egentligen borde jag ha dammsugit istället.

En doft av kopiss i köket

Öppnade mitt paket med hjortfärs och möttes av en stank av ladugård. Eller kanske mer själva gödseln i en ladugård, faktiskt. Provade att steka lite biffar ändå eftersom jag redan rört ihop de flesta ingredienserna och liksom var lite laddad. Tänkte att hjortkött kanske är såhär och det går kanske över när man steker det. Men det blev inte bra. Vi klarade helt enkelt inte av att äta det. 

Efter lite googlande visade det sig att kött från hjortar i sen brunst kan lukta kopiss. Lite lurigt det där. 

Hönsmat. 

Så, en enkel uppmaning till alla hjortskyttar -  sluta genast att skjuta brunstiga hjortar!

(För fan.)

(Och om ni nu råkar skjuta en, sälj den inte.)

Billig muff?

Om inte muffen kommer till mig måste jag komma till muffen.

Ja, efter åtta år börjar jag inse att jag aktivt måste ta mig till en muffaffär, om det ska bli något.

Det kunde vara fint med en muff nu till jul tänkte jag.Det ser onekligen lite illa ut utan, men, som med det mesta annat, man vänjer sig.

Mindre smärta i juletid

Alla minns vi väl med fasa smärtan i tummen när nejlikorna skulle i apelsinerna under barndomens jular. Roligt var det ju, men ibland satt ju inte fröet kvar och då blev det vasst!

För att barnet ska slippa denna plåga utrustar man det med en kort grillpinne att sticka hål med först. Observera att den ska vara kort, annars trycks den kanske genom både frukt och hull. Lycka till!

Skönhetshets

På väg hem efter ögonfransförlängningen måste tomtefar se upp - det står två riktigt skumma typer och bara väntar...

Mysiga mattor

Idag checkade modern in två förväntansfulla killar på IKEA:s barnförvaring och pilade sedan iväg för att uträtta de ärenden som krävde viss koncentration och skärpa. En timme senare hämtade den då genomsvettiga modern (som liksom inte hunnit ta av sig dunjackan) ut sina glada killar och hela gänget drällde runt en stund till.

Det blev bland annat en matta i behov av dammsugning från fyndavdelningen (75% rabatt). Fyndavdelningen är perfekt för oss med ett öppet sinne (alt. vi som har svårt för att bestämma oss själva).

Mattorna på bilden, gjorda av begagnade äkta mattor, tyckte jag var himla fina, men alltför dyra för en spillfamilj som vår. Men en bra ide var det!

Piprensarstjärna

Ett enkelt julpyssel som ändå blir sådär julglittrigt och fint.
Lägg fyra lika långa piprensare i en bunt och knyt ihop dem hårt på mitten. (Ta en lång tråd ifall du vill hänga stjärnan sedan.)
Låt det lilla barnet spreta ut stjärnan och trä på lite pärlor efter smak.

Spiktvätt

Gudarna ska veta att det har varit mycket att stå i med de här begagnade spikarna, vilket får leksaker/julklappar att kännas något överflödiga...

Här ligger de på tork efter tvätt.

Missat tåg och svindyr knäck

När "Sankta Lucia" tonat ut undrade en lillkille när tåget skulle komma. Så som han sett fram emot att få se ett luciaTÅG i vår bystuga. Stackarn.

De flesta andra var förhoppningsvis införstådda med förutsättningarna under årets luciafirande och auktion. (Som ni märker är dalfolket inte så noga med vilken dag man firar saker och ting.)

Nyrökta abborrar, en dag med fullservice på fiskeklubbens flotte, hembakt bröd, stickade sockor och knäck var lite av det som såldes till förmån för den aktiva bystugeföreningen. Glatt kunde jag konstatera att min skänkta burk med knäck säkerligen äts med andakt då den inbringade hela 150 kronor. Måste vara rekord!

Dyrburken.

Knäcken var ju verkligen inget speciellt, vågade inte experimentera något med smaksättningar (men ska göra det sedan med min egen tänkte jag). Nä, nu kokade jag bara ihop två deciliter av vardera socker, ljus sirap och grädde. Hade i en termometer och gjorde kulprov när det närmade sig 120 grader. Det är runt 120-125 grader som knäcken är färdig. Ju varmare desto hårdare blir den, såklart. 

Knölarna

Jag har snubblat över (och förbannat) dahliaknölarna som legat på garagegolvet hela hösten. Nu var det hög tid att låta dem få vila i källaren istället. Där är det egentligen några grader för varmt, men jag chansar (vad ska jag annars göra?).

Dahliaknölar ska ju ligga mörkt, frostfritt (men under tio grader) och gärna i torr torv. (Det där sista hoppade jag också över.)

Nu blir det riktigt spännande till våren...

 Resten av växten såg bedrövlig ut, men blomman var fin.

Den allra finaste

Solen med sitt lilla leende, tomtens arm och grisens rövspringa - man kan ju inte annat än älska den här julbonaden. Att den sen inte bara är hemsydd utan även hemodlad och hemvävd gör ju inte det hela sämre.

Tyvärr fick jag aldrig träffa hon som gjorde den (makens farmor). Väldigt mycket tyvärr.

En liten stuga

Smältlim i all ära, men när  man har barn som ivrigt planerar att äta upp pepparkakshuset vad det lider, så är kristyr ett bättre alternativ. Gör man den ganska tjock så fungerar den alldeles utmärkt som lim. 

Kristyren elvispade jag ihop av en äggvita, en tesked ättikssprit och fyra deciliter florsocker. Allt gick inte åt, och tyvärr var jag så dum att jag slängde resterna. (Kunde ju ha spritsat lite stjärnor eller något på ett bakplåtspapper, hm.)

Spritsade gjorde jag i alla fall med en fryspåse, tycker nästan det är enklast på alla sätt. Barnen dekorerade det hela med non stop som inte riktigt räckte till ("Jag tar en till, tack!").

En kompis gjorde ett flervåningshus med

 fönsterrutor av gelatinblad. Här låg 

ambitionsnivån lite lägre.

Inte direkt någon Björn Borg

                Men det var ju inte det som var meningen heller.

Näsa skulle det inte vara någon, pojken 

har väl fått en överdos av det här hemma.

Pyssel och vansinne

Den årliga julpysselträffen är avslutad. En god mor lackade ur fullständigt på sina ständigt bråkande barn (och skämdes och bad om ursäkt i onödan).  En annan god mor kunde dock lugnt konstatera att hon dagen till ära hade haft flyt och fått med sig två mönsterbarn hemifrån.

Förutom glögg och lek blev  blev det en hel del pysslande, bland annat lyktorna på bilden.

Det var svårt att fånga dessa lyktors bedårande skönhet.

Glittrigheten ville inte riktigt fastna på bild.

Att göra ovanstående lyktor är lika enkelt som det ser ut - måla en glasburk med lim, sätt på bokmärken eller något annat fint och rulla sedan burken i strösocker blandat med glitter. Låt torka. För lite extra piffighet - vira en glittrig piprensare runt gängorna. Njut!

(Lägg burkarna i blöt innan för att lätt kunna skrapa av etiketterna!)

Så olika!

Russin eller inte, i en deg på fem deciliter mjölk hade vi i 250 g kvarg. Blev saftigt som satan.

En älskar russin i lussekatter, en gör det inte.

Recept:

50 g jäst
150 g smör (smält det inte, bara rör i!)
5 dl mjölk (jag använder torrjäst som behöver väckas och värmer därför mjölken tills den nästan gör ont)
250 g kesella/kvarg
2 pkt saffran (mortlas med lite socker om man inte vill ha rödprickiga bullar)
0,5 tsk kardemumma
2,5 dl socker
0,5 tsk salt
17 dl vetemjöl (cirka)

Ett ägg till pensling.
Blötlagda russin efter behag.

Gör degen som vanligt.
Det blir ca 40 lussekatter. De gräddas i 225 grader, ungefär åtta minuter.

Julens baksida

Det här känns inte alls bra utan typiskt onödigt. Dessutom var det jag själv som klantade till det, så jag kan inte ens gnälla på någon.
Blir att rota fram några gamla kaffefilter och hämta det sällan använda strykjärnet. Stearinsanering när den är som bäst. Typ.

Inte smör till pepparkakorna!

Inför pepparkaksdegstillverkningen stod jag och valde mellan smör och margarin. Det blev smör, tänkte att det är ju bland annat lite godare. Framgångsrikt rörde vi sedan ihop en ganska lös smet som genast förpassades till kylskåpet för något dygns svällning till normal degkonsistens. 

Tände faktiskt ett ljus i ett försök att få till lite stämning, men det gick sådär.
  

Efter det kände jag att vi inte riktigt hade bakat färdigt för idag och drog fram receptböckerna. Ströläste och hittade några rader om att man ska undvika smör i kakor som ska sparas en längre tid (till  exempel pepparkakor?) eftersom smöret smakar gammalt ganska fort (det härsknar väl helt enkelt). Detta innebär att vi kommer att få trycka i oss våra pepparkakor ganska omgående. Det ska nog funka. 

Kardemummaskorpor på tork.

För ett tag sedan impulsköpte jag en burk kardemummaskorpor, och visst var de goda, men tyvärr fulla med skit. Nu gjorde vi egna som är både nyttigare och godare.

En liten renoveringsberättelse

Vi hade ett vardagsrum som vi inte var riktigt nöjda med. För det första luktade det lite bajs ibland, särskilt på våren och hösten. För det andra var det gamla furugolvet gulnat och repigt.För det tredje satt det fula plattor i taket och för det fjärde var det en garderob runt skorstenen, vilket försvårade en eventuell framtida kamininsättning. 

Vi började med att kolla vad det var som luktade. Det var råttskit. Uppskattningsvis fem liter runt elementrören i golvet. Lite äckligt. Det tog vi bort.

Efter att ha spikat fast plankorna igen (såklart) så målade vi golvet och tätade alla springor med silikon samt spacklade alla spikhål och hack. Det gick rätt bra förutom att jag tog grund- och täckfärg i fel ordning, men det rättade till sig...

Sen gick vi över till väggarna. Enligt vissa ska man ta bort gamla tapeter om det finns tre eller flera gamla lager med tapet. Under våra sisådär åtta lager tapet fanns två lager med ihoplappade porösa småskivor. Jag rev inte mer tapet utan gav mig på att bredspackla istället.

Bredspackla avråds man ifrån att göra om man inte är van, men det gick faktiskt bra. Spacklade igen alla frässpår med de nya elledningarna och all struktur på den gamla tapeten.

En av våra köksstolar, den har fått en härlig patina...

Vid slipningen drog jag för säkerhets skull på en mask. Det blev tätt trots en stor näsa och en lite liten haka.

Sen, efter en hel sommar och höst, var det äntligen dags för tapetsering! Två hela kvällar ägnade vi åt svällning, mönsterpassning och kant i kant. Tapeten var härlig att arbeta med och väldigt förlåtande mot underlaget. Själva tapetseringen underlättades av att vi inte hade några lister och foder på väggarna, men på några ställen (vid fönsterbrädor och jämte element) var vi tvungna att skära med lite mer precision och då blev det genast lite värre. 

Josef Franks Anno 1905 från Boråstapeter.

Nu är det bara listerna kvar, de där sista procenten som sällan vill bli gjorda...

Mitt livs längsta två minuter

Ja, jag lovar, de har tryckt i sand för minst en kvart, luringarna.

Barnarbete

Ska inte barn få vara barn? Jo, absolut, men lite biffar kan de alltid steka. :-)

Mina barn har till makens förtret (andra människor vågar ju inte opponera sig) varit med uppe på köksbänken sedan ettårsåldern. De kan ramla ner, skära sig, bränna sig mm, hävdar han, och  det är väl jag inte dummare än att jag förstår,  men nu har det inte hänt, och jag tror det är tack vare att de har fått vara med aktivt efter förmåga. Då är de inte där och rycker i grejerna när jag vänder ryggen till. 

Vi har inte haft spärrar  på skåp och lådor heller. Det funkar liksom inte när man som jag lagar mycket mat - jag skulle bli tokig. Naturligtvis plockade jag undan allt riktigt vasst och farligt när de var som minst, men resten fick de leka med bäst de ville. De tröttnade faktiskt ganska fort. Och diskmedlet var inget gott...

Köttbullar är ju så himla bra, man tar i vad man

tycker är gott bara, och saltar lagom (jag tar en tsk till 

ett halvt kg färs). Steker bullarna och löser sedan upp

alla avlagringarna med ansenliga mängder grädde.

 Lite kryddor på det och vi har en sås som inte går att

 köpa för pengar.

På väg

Fler bilder finner du här.

Hemlagat husdjur

"Lilltuppen är snäll, han hackas aldrig." sa treåringen medan vi med gemensamma krafter finfördelade lilltuppens bror.

Lilltuppens bror hade vi kokt tillsammans med kryddor, lök och en svartrot (hade inga morötter konstigt nog) i cirka en och en halv timme. Fräste sedan curry i smör och gjorde sås av buljong och lite grädde. Behövde inte krydda, buljongen var ju fantastisk.

Sådär hemskt mycket mat blev det i ärlighetens namn inte. Våra höns har inte så mycket gemensamt med de vita svulstiga köpekycklingarna. Lika gott det.

Currytupp och ris.

De hade ju så roligt...

Idag har vi inspekterat en fälla laddad  med en gammal höna, oklart vad som skulle fångas i den.

Underskattat bäckens djup.

Kört "cross" i den nyutlagda matjorden.

"Tvättat" oss i en vattenpöl.

Spacklat det sista? i vardagsrummet.

Målat nästan färdigt i vardagsrummet.

(Alla var inte med på alla punkter.)

Nu blir det polarkakepizza.

Nu ser vi fram emot lite snö.

Vintersådd av favoritblomman

Nu nyser vi inte härinne och gör inga häftiga rörelser. Klematisfröerna är nämligen skördade och efter att ha läst litegrann om dem har jag beslutat att så dem i såjord blandad med sand för att sen täcka sådden med sand. Efter det får sådderna stå ute i kylan tills det börjar våras. Då tar jag in dem i stugvärmen och efter ett tag (det kan ta tid) så gror de så fint. Första året blommar de inte, men året därpå - oj vilka skapelser. De kommer sannolikt inte att se ut som moderplantorna, men det är ju bara kul.

Så får det bli.

Måste bara spetta loss lite sand i sandlådan först.

Enligt vissa källor ska fröna stå kallt fem 

veckor, eller längre, efter sådd. Det räcker 

alltså inte att de fått sig en köldknäpp

 redan.

Glada hönors ägg är tokgula

Ja, visst blir pannkakorna lite gulare när det är hemvärpta ägg i smeten. Förmodar att det har med hönsens blandade kost att göra. Exakt vad den innefattar behöver man ju inte tänka för mycket på, men det är säkert nyttigt med alla maskar och larver. 

Pannkaka med lite dinkelmjöl i smeten. Och nej, jag har inte putsat spisen...

Se upp! (ordlös onsdag)

Fler bilder hittar du här.

En plågsam dag

Sitter här med svårt sargade läppar efter att ha jobbat hela dagen utan lypsyl. Herregud, jag trodde nästan att jag inte skulle klara det. Det fanns stunder då jag hade kunnat betala dyrt för lite ister, klarinettfett eller vad som helst faktiskt.

Nu ska jag packa ner cerat i varenda ficka och väska, tänker inte sitta och låtsasle med värkande intorkade läppar en dag till.  (Ja, jag är beroende...)

Femåringens funderingar idag:

Varifrån kommer vattnet? 

Varför är en del vatten salt och en del inte?

Fundera på det ni också och glöm inte läppfettet!

Tunnbröd i stekpannan

Visst är det lite pyssel med all kavling, men det kan det vara värt någon gång då och då. Det här brödet är omåttligt populärt här hemma.

Man kan också grädda dem på varm plåt i ugnen,
300 grader, 4 min.

50 g jäst
5 dl mjölk
25 g smör
2 msk sirap
1/2 msk salt
4 dl rågsikt
8 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornsalt

Gör en deg som vanligt, men tillsätt INTE hjorthornsaltet (det råkade jag iofs göra senast och det gick rätt bra ändå).

Jäs 30 min.

NU ska hjorthornsaltet i. Dela sedan degen i 25-30 bitar.

Jäs 30 min.

Kavla ut (här är en kruskavel bra att ha) och grädda efter hand i medelvarm stekpanna, vänd en gång.

Att ta rast

Lyssnade på barnens lek. Den handlade mest om att ta rast. Vad klockan var och vems tur det var att ta rast. Det är alltså det de lär sig på dagis - att ta rast.

Jag funderar på att anamma det där här hemma. Vad skönt det vore att kunna säga: "Tyvärr barn, kokerskan/städerskan/rumptorkaren har gått på rast. Återkommer om en halvtimme eller så."

Skämt åsido så kan det nog inte kännas så roligt för de små när pedagogerna måste ta rast från samvaron med dem. Barnen har troligen inte full förståelse för att det är ett ansträngande jobb att ha ansvar för en hel hög ungar utan ser det nog mest ur sitt eget perspektiv: "Nu ville fröken inte pyssla mer med mig..."

En svag doft av mögel

Jag tycker mig ha märkt att människor ofta har en förmåga att förtränga det faktum att de luktar mögel i deras bostad. Kanske för att det många gånger är lite dyrt att åtgärda?

För ett tag sedan kände jag en svag doft av mögel i köket. Bara ibland. Brydde mig inte så mycket om det...

Sen började det lukta oftare och oftare. och till slut gjorde mannen i huset en liten utredning. Den visade att det var lampan över köksbordet som osade. Själva lampan alltså, och bara när den var tänd. Konstigt.

Dilltips!

Dillbullar och dillglass i all ära, men även om jag tycker mycket om dill så skulle jag helst inte vilja ha dillsmak på allt som ligger i frysen. Tänkte därför dela med mig av ett tips jag fick häromdagen om att svepa in dillen i aluminiumfolie. Jag kan inte garantera att det fungerar, men det skadar ju inte att prova. 

Återkommer med resultatet någon annan gång.

 Ha det gott!

En zinnia, mest för att jag tycker den är så fin. I bakgrunden skymtar
också lite dill som jag odlade i  massor i somras. 

Varsågod och sitt! (ordlös onsdag)

Fler bidrag hittar du här.

Hungriga små stackare

Sällan har vi varit så här populära! Fåglarna är så glada att de slipper förra årets talgbollar (inköpta på billighetsaffär hängde de kvar hela vintern och var förmodligen gamla och härskna). I år slår vi på stort med hampafrön och jordnötter istället. Oh så gott!

Det är kö till fågelmataren utanför köksfönstret.

Ingen jävla GI!

När barnen får bestämma blir det blandad kost - fett och socker. Gott!

En utvecklingsbar idé?

Barnen och jag testade ett pyssel från Calinas. Det blev en väldigt stadig, men lite eldfängd, ljusstake. Den är dock såpass hård att den lätt går att ha som skål också.

Hur gjorde vi då? Jo, vi klippte sönder en dagstidning i småbitar som kokades med lite vatten till en massa. Massan fick svalna lite innan latexhandskarna åkte på och vattnet kramades ur. Sedan blandade vi i ganska mycket trälim och formade några skålar utanpå gladpackbeklädda glas- och konservburkar. Därefter följde några dagars torkning. Klart!

Hos Calinas finns en mer utförlig beskrivning. Ett moment som jag hoppade över var mixning av pappersmassan och det gick ju faktiskt bra ändå, även om man säkert får en lite finare struktur om man mixar. 

Jag var rädd att det skulle bli för bräckligt och vågade inte

göra så mycket hål, men det  hade säkert gått  bra.

Vardagsrummet

Lite av dagens bredspackling (det lilla jag hann efter att Bamse, gröten, omeletten, kökssaneringen, legotrampet, hönsen, laxen, kökssaneringen och barngympan fått sitt). Solen och månen som jag lite optimistiskt målade dit i våras är nu ett minne blott i alla fall. Inte trodde jag då att vi skulle få ha dem kvar så här länge.

Till höger i bild ser ni det gamla igenspikade fönstret där det ska bli något roligt/fint/praktiskt i framtiden. Vi har nu lyckats få bort en del av plankorna, men herrejävlar vad de hade spikat dit dem väl. De kunde väl aldrig tro att någon idiot skulle ge sig på att riva i det där.

Det är de små sakerna som gör det

Ja, någon har gjort sig besväret att bära in grejerna jag glömde i bilen igår och dessutom placerat ut dem (på rätt ställe!). Tack!

Mina små mästerverk

Jag har ett nästan ouppnåeligt mål här i livet - att få upp allt som ligger på golven på hyllor. Efter att ha fixat lite hyllkonsoler till garaget är jag nu ett steg närmare målet. Kapade ner lite gamla tvåtvåor, förborrade och skruvade ihop underverken.

Sedan satte jag lite lister i gästrummet också. Det blev ganska bra bortsett från passformen i hörnen, vilket måste bero på att byggnaden är sned - på alla håll. Hopplösa snickare!

Att vispa grädde som varit fryst...

Det var fantastiskt bra att det faktiskt gick att vispa grädde som varit fryst. Synd bara att han som skakade
grädden glömde hålla i locket på vispburken. Men, varandes den som tankade bensin i dieselbilen så ska jag inte säga så mycket mer om det.

Grädden blev faktiskt över förväntan, om än inte perfekt. En antydan till grynighet fanns och det går nog inte heller att få den riktigt hårdvispad. Till en kladdkakeorgie dög den dock finfint.

Att överleva vintern

Har precis för mig att jag läst att härdigheten hos rosor ökar om man bryter av knopparna som sitter kvar på hösten. Att växten hinner förbereda sig bättre inför vintern då, på något sätt. Hittar dock inget om det nu när jag letar, men har i alla fall brutit av knopparna på min New Dawn som annars vill blomma in i det sista.

En annan bra grej är att ge växterna aska. Det innehåller kalium som också förbättrar härdigheten. 

Och så var det det här med att vintertäcka. Ska snart ut och "skaffa" granris att täcka vissa växter med,  men jag väntar lite. Dels vill jag ju inte bli skjuten och dels ska det vara konstant kallt efter att man täckt (och det är det väl inte ännu?).

Ännu dummare

Igår kväll var jag och tankade 62 liter bensin - i vår dieselbil. Det var inte så bra. Bilen började hacka och det var först då jag insåg mitt misstag och förskräckt tvärstannade. Ringde den äkta hälften som snällt fick packa in barnen i bilen och åka och hämta mig. 

Eftersom bilen jag satt i är automatväxlad kunde vi inte bogsera den utan blev tvungna att hyra ett bilsläp att dra hem bilen på. Det tog hela kvällen det.

Nu ska bilen tömmas och bränslefiltret bytas. Förhoppningsvis har själva bilen inte tagit någon skada eftersom jag i alla fall inte körde så långt. Detta om detta.

Dum i huvudet

Det är alltför många timmar sen jag gick upp. Finns ingen kreativitet över huvud taget. Känner mig dum i huvudet. Drar i mig vinägerångor, spelar lite wordfeud och känner mig ännu dummare. Läser om de äckligaste människorna, och håller med författaren.. Barnen sover. Hönorna sover nog också.

Fransoserna ligger på bordet - inte långt från
den stinkande skålen med vinäger
och lite diskmedel (flugfällan).

En hamster begraven 2.0

Ägg är ett av mina absoluta favoritlivsmedel - innehåller allt en kyckling behöver för att kunna bli till, och därmed också många av de ämnen våra celler behöver.

I morse stekte maken omelett, och det var ju i och för sig ett bra initiativ (eller initiativ och initiativ, kanske var det bara lydigt...). Och, jag brukar inte gnälla på honom offentligt, men herrejävlar vad salt den var!

Två kryddmått salt ska det vara till fyra ägg och fyra matskedar grädde. Och därmed basta!

Andra felet, man ska sticka hål på
bubblorna efter hand.