Mindre smärta i juletid

Alla minns vi väl med fasa smärtan i tummen när nejlikorna skulle i apelsinerna under barndomens jular. Roligt var det ju, men ibland satt ju inte fröet kvar och då blev det vasst!

För att barnet ska slippa denna plåga utrustar man det med en kort grillpinne att sticka hål med först. Observera att den ska vara kort, annars trycks den kanske genom både frukt och hull. Lycka till!

Piprensarstjärna

Ett enkelt julpyssel som ändå blir sådär julglittrigt och fint.
Lägg fyra lika långa piprensare i en bunt och knyt ihop dem hårt på mitten. (Ta en lång tråd ifall du vill hänga stjärnan sedan.)
Låt det lilla barnet spreta ut stjärnan och trä på lite pärlor efter smak.

Den allra finaste

Solen med sitt lilla leende, tomtens arm och grisens rövspringa - man kan ju inte annat än älska den här julbonaden. Att den sen inte bara är hemsydd utan även hemodlad och hemvävd gör ju inte det hela sämre.

Tyvärr fick jag aldrig träffa hon som gjorde den (makens farmor). Väldigt mycket tyvärr.

En liten stuga

Smältlim i all ära, men när  man har barn som ivrigt planerar att äta upp pepparkakshuset vad det lider, så är kristyr ett bättre alternativ. Gör man den ganska tjock så fungerar den alldeles utmärkt som lim. 

Kristyren elvispade jag ihop av en äggvita, en tesked ättikssprit och fyra deciliter florsocker. Allt gick inte åt, och tyvärr var jag så dum att jag slängde resterna. (Kunde ju ha spritsat lite stjärnor eller något på ett bakplåtspapper, hm.)

Spritsade gjorde jag i alla fall med en fryspåse, tycker nästan det är enklast på alla sätt. Barnen dekorerade det hela med non stop som inte riktigt räckte till ("Jag tar en till, tack!").

En kompis gjorde ett flervåningshus med

 fönsterrutor av gelatinblad. Här låg 

ambitionsnivån lite lägre.

Inte direkt någon Björn Borg

                Men det var ju inte det som var meningen heller.

Näsa skulle det inte vara någon, pojken 

har väl fått en överdos av det här hemma.

Så olika!

Russin eller inte, i en deg på fem deciliter mjölk hade vi i 250 g kvarg. Blev saftigt som satan.

En älskar russin i lussekatter, en gör det inte.

Recept:

50 g jäst
150 g smör (smält det inte, bara rör i!)
5 dl mjölk (jag använder torrjäst som behöver väckas och värmer därför mjölken tills den nästan gör ont)
250 g kesella/kvarg
2 pkt saffran (mortlas med lite socker om man inte vill ha rödprickiga bullar)
0,5 tsk kardemumma
2,5 dl socker
0,5 tsk salt
17 dl vetemjöl (cirka)

Ett ägg till pensling.
Blötlagda russin efter behag.

Gör degen som vanligt.
Det blir ca 40 lussekatter. De gräddas i 225 grader, ungefär åtta minuter.

Inte smör till pepparkakorna!

Inför pepparkaksdegstillverkningen stod jag och valde mellan smör och margarin. Det blev smör, tänkte att det är ju bland annat lite godare. Framgångsrikt rörde vi sedan ihop en ganska lös smet som genast förpassades till kylskåpet för något dygns svällning till normal degkonsistens. 

Tände faktiskt ett ljus i ett försök att få till lite stämning, men det gick sådär.
  

Efter det kände jag att vi inte riktigt hade bakat färdigt för idag och drog fram receptböckerna. Ströläste och hittade några rader om att man ska undvika smör i kakor som ska sparas en längre tid (till  exempel pepparkakor?) eftersom smöret smakar gammalt ganska fort (det härsknar väl helt enkelt). Detta innebär att vi kommer att få trycka i oss våra pepparkakor ganska omgående. Det ska nog funka. 

Kardemummaskorpor på tork.

För ett tag sedan impulsköpte jag en burk kardemummaskorpor, och visst var de goda, men tyvärr fulla med skit. Nu gjorde vi egna som är både nyttigare och godare.