Tupp i lergryta

Igår rotade jag fram min gamle Schlemmertopf, aka lergryta, och lade den i blöt en kvart.

Under tiden hackade jag ner en halv lök, lite paprika, en vitlöksklyfta och lite lite finger. Fyllde vår gamle tupp med hacket, penslade honom med lite soja och annat och skjutsade in honom i ugnen en dryga två timmar.

Därefter var han ganska mör och det fanns en fin sky att göra sås av. Jag tror det blev ganska gott faktiskt. Åtminstone treåringen åt glatt av alltihop medan femåringen vägrade tupp, tog sig en djup tallrik, slevade i sig i stort sett all sås och toppade med lite majs.

Men men, här väljer vi våra strider och när det gäller mat får barnen äta vad de vill av det som serveras. Jag kan inte mer än erbjuda ett antal måltider per dag och köra ut dem en runda så att de får upp aptiten. Alltså skapa förutsättningarna. Att tvinga i folk mat är bara tröttsamt, tråkigt och meningslöst även om det i vissa fall kan vara motiverat att de åtminstone smakar.

Själv då, jo jag åt ingenting då jag egentligen bara ville gå och kräkas och lägga mig till följd av ett migränanfall. Det är ju fan att man föddes till kvinna, eller vad det nu ska likna.