"Lilltuppen är snäll, han hackas aldrig." sa treåringen medan vi med gemensamma krafter finfördelade lilltuppens bror.
Lilltuppens bror hade vi kokt tillsammans med kryddor, lök och en svartrot (hade inga morötter konstigt nog) i cirka en och en halv timme. Fräste sedan curry i smör och gjorde sås av buljong och lite grädde. Behövde inte krydda, buljongen var ju fantastisk.
Sådär hemskt mycket mat blev det i ärlighetens namn inte. Våra höns har inte så mycket gemensamt med de vita svulstiga köpekycklingarna. Lika gott det.
 |
| Currytupp och ris. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar