onsdag 23 november 2011

Barnarbete

Ska inte barn få vara barn? Jo, absolut, men lite biffar kan de alltid steka. :-)

Mina barn har till makens förtret (andra människor vågar ju inte opponera sig) varit med uppe på köksbänken sedan ettårsåldern. De kan ramla ner, skära sig, bränna sig mm, hävdar han, och  det är väl jag inte dummare än att jag förstår,  men nu har det inte hänt, och jag tror det är tack vare att de har fått vara med aktivt efter förmåga. Då är de inte där och rycker i grejerna när jag vänder ryggen till. 

Vi har inte haft spärrar  på skåp och lådor heller. Det funkar liksom inte när man som jag lagar mycket mat - jag skulle bli tokig. Naturligtvis plockade jag undan allt riktigt vasst och farligt när de var som minst, men resten fick de leka med bäst de ville. De tröttnade faktiskt ganska fort. Och diskmedlet var inget gott...



Köttbullar är ju så himla bra, man tar i vad man

tycker är gott bara, och saltar lagom (jag tar en tsk till 
ett halvt kg färs). Steker bullarna och löser sedan upp
alla avlagringarna med ansenliga mängder grädde.
 Lite kryddor på det och vi har en sås som inte går att
 köpa för pengar.

1 kommentar:

Pia Gustafsson sa...

Härligt att höra. Jag har inte heller haft spärrar och skydd, mina barn har alltid varit med och såklart jag med. Vi har klarat oss bra barnen och jag i vårt kök utan lås och spärrar. Kram!