
En granne inspekterade min trädgård då hon plötsligt stannade upp, såg sig försiktigt omkring, lutade sig fram och halvt viskade, halvt väste i mitt öra; du, du vet väl att den där är fruktansvärt giftig?
Nääää, det visste jag inte. Jag visste över huvud taget ingenting om denna växt. Den var den enda blomma som växte i vår igenvuxna trädgård när vi flyttade in i huset, och jag ser gärna att den växer där fortsättningsvis också för den är härligt blå större delen av sommaren om jag klipper ner den en gång.
Det är troligen fodervallört, eller någon sorts vallört i alla fall. Den äkta vallörten som är mer rosa och mindre till växten har använts som läkeört vid bland annat benbrott, dessutom var det
förr allmänt känt att den kunde återställa sabbade mödomshinnor varför det på vissa håll i Europa än idag är högst olämpligt att ge en bukett vallört till en ung dam.
Vallörten har, som så mycket annat, använts invärtes mot diverse åkommor. På 50-talet åt man till exempel vallört för att bota sin cancer - tills det upptäcktes att den var cancerframkallande.
Jag hittar ingenting om att vallört skulle vara akut giftig vid mindre intag (någon som vet kanske?) och även om den inte är särskilt nyttig för människor så ska den vara suverän att göra gödningslösning av. Den får stå kvar.