Familjen myskanka har ingen brådska ut på morgonen, ligger mest och myser. En av honorna ruvar dessutom och om en knapp månad väntas tillökning (myskankor ruvar ju 34 dygn!).
Den uppmärksamma läsaren undrar nu vart löpankan tog vägen. Det vet vi inte. Han tyckte inte om att sova inne på natten, och så en morgon var han spårlöst borta. Inte en fjäder. Vad som hände lär vi aldrig få veta.
Hur som helst så är det mer harmoni i gruppen nu. De talar samma språk, trots att de är nästan knäpptysta. De piper svagt någon gång och väser om man kommer för nära äggen. Det är allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar