När han vaknade var han pigg nog att äta några chokladbollar och efter det ville han ut och köra trampbil. Det sa mamma nej till (osugen som hon var på att gå gatan fram med två trötta killar som garanterat skulle hitta något att vråla besinningslöst över).
Det var ett klokt beslut som femåringen inte riktigt stödde. Han bestämde sig för att flytta. Efter lite förhandlade gick han med på att först äta en halv köttbullemacka. Därefter sköts flytten upp till morgondagen. Då ska han flytta ut i skogen och bygga ett skydd mot kylan, men bajsa, det ska han göra hemma.
Önskemat |
5 kommentarer:
HAHA ;-) . Min son har också tänkt flytta ett par gånger. Men det tycks alltid komma upp saker som gör att det nog är bättre hemma i alla fall ;-) .
Gott med chokladbollar! Måste nästan göra egna någon dag :) .
Hej!
Länkades hit via en blogg på mama och passar på att säga hej! :)
Fantastiska bilder. Kram, Gabriella
Hej hej, och tack!
*skrattar högt* Nog vet de hur det ska vara alltså...
hmm.. chokladbollarna ser helt fabulösa ut! *sugen som tusan*
Jo, det måste vara oerhört frustrerande för dem att inte få bestämma när de så väl vet hur det ska vara. Jag har full förståelse för att en flytt kan kännas som ett bra alternativ, faktiskt.
Skicka en kommentar