Femåringen har under det senaste året stött och blött det här med döden. Barn gör ju det i den åldern. Jag minns själv att det var en lite tråkig insikt att komma till - det där med att alla ska dö. Det kräver helt enkelt en hel del bearbetning, vilket gör att även den stackars treåringen dras in i det här dödspratet.
En konversation från gårdagen:
Treåringen: Jahaa...
Femåringen: Det trodde du inte va!?
Treåringen: Näää...
 |
| En liten nyckelpiga som också ska dö... |
2 kommentarer:
Ja, det där med döden kommer ju också då och då. Speciellt då man MINST anar det!
Jag har förklarat att när man dör så är det lika naturligt som när man föds och andas och äter osv osv.. han verkar nöja sig rätt bra med det :-D
Kunde inte kommentera din blogg förra veckan... hoppas det funkar nu :-)
Bra förklaring!
Ja, det är ofta jag inte kan kommentera själv också. Ingen aning vad det beror på, tyvärr.
Skicka en kommentar