Inte bara förbud

Jag är inte så mycket för förbud och imponeras inte alls av den där fyraåringen som minsann aldrig ätit godis, glass eller något socker över huvud taget. För det betyder nämligen ingenting. Det kan mycket väl gå åt helvete för den där ungen ändå.

Jag tror mer på att lära barnen att äta varierat och i det ingår det faktiskt att äta något gott ibland, bara för att det är gott och utan att någon ska behöva få dåligt samvete för det.

Sedan kan jag tycka att det generellt läggs oproportionerligt mycket tid och kraft på mattjat när det finns så mycket annat som är minst lika viktigt här i livet, kanske till och med viktigare?

För mig är det till exempel viktigt att få tid att umgås mycket med mina barn. Inte bara för att lära känna dem, utan för att de ska lära känna mig, med alla fel och brister, och därmed bättre förstå sig själva längre fram och förhoppningsvis kunna känna sig hyfsat nöjda även om de inte är perfekta.

Jag tycker också det är viktigt att barnen tidigt får vara med mycket i verkligheten. Vara med och göra fel, lära sig, och göra rätt.