Nu är det många som undrar, om än i tysthet, hur det går med magrutorna. Sådär, skulle jag vilja svara då. De håller sig fortfarande lite undan och tyvärr kände jag mig alldeles förtvinad under det senaste styrkepasset, men simningen går bättre än någonsin.
Från att tidigare ha simmat långsammast i bassängen med svidande fingrar (mjölksyra) skulle jag vilja påstå att jag numera tillhör det övre skiktet av motionerande bröstsimmare.
Fast egentligen tycker jag att simning är sådär, men eftersom jag ibland har långa raster och dessutom erbjuds gratis friskvårdssimning så fyller jag ut med det. För att minska på tristessen brukar jag välja ut någon lämplig medsimmare som jag i hemlighet tävlar mot. Sen försöker jag att inte tänka på att det, som en liten extra krydda i tillvaron för de som gymmar i källaren, gjorts ett fönster i bassängväggen.
2 kommentarer:
Det är härligt att simma tycker jag! :) När man väl är i känner man hur bra det är för kroppen. Gäller bara att ta sig dit.. :P
Ja, visst är simning välgörande, men dess härlighet, skulle jag vilja säga, varierar kraftigt med omständigheterna.
Varm sjö = härligt (såklart),
25-metersbassäng med spottande tant = mycket mindre härligt (såklart).
Skicka en kommentar