När "Sankta Lucia" tonat ut undrade en lillkille när tåget skulle komma. Så som han sett fram emot att få se ett luciaTÅG i vår bystuga. Stackarn.
De flesta andra var förhoppningsvis införstådda med förutsättningarna under årets luciafirande och auktion. (Som ni märker är dalfolket inte så noga med vilken dag man firar saker och ting.)
Nyrökta abborrar, en dag med fullservice på fiskeklubbens flotte, hembakt bröd, stickade sockor och knäck var lite av det som såldes till förmån för den aktiva bystugeföreningen. Glatt kunde jag konstatera att min skänkta burk med knäck säkerligen äts med andakt då den inbringade hela 150 kronor. Måste vara rekord!
 |
| Dyrburken. |
Knäcken var ju verkligen inget speciellt, vågade inte experimentera något med smaksättningar (men ska göra det sedan med min egen tänkte jag). Nä, nu kokade jag bara ihop två deciliter av vardera socker, ljus sirap och grädde. Hade i en termometer och gjorde kulprov när det närmade sig 120 grader. Det är runt 120-125 grader som knäcken är färdig. Ju varmare desto hårdare blir den, såklart.
3 kommentarer:
Du, jag har tänkt mycket på din blogg idag. Att för vissa en så enkel sak som att koka knäck och sedan lägga i en fin burk. Det är sånt som folk betalar för just för att de inte tycker att det är enkelt. Mysig kommentar från din lille, minns att något liknande har sagts hos mina små juveler en gång. Kram på dig! Pia
Lucia TÅG - gillar barntanken!
Mer omtanke än hemkokt kan det väl inte bli. Låter mycket trevligt med luciafirande och auktion i byastugan.
Nää, det är inte alla som tycker att knäckkokning är särskilt enkelt. (Fast jag misslyckades mycket oftare innan jag började ta tempen på smeten.)
Ja, visst var det trevligt i bystugan med avslutande allsång till mattvinnerskans dans med auktionisten på scenen. :-)
Skicka en kommentar