Snyggt med nergrävd studsmatta

Vill men vågar inte.

Nu ligger studsmattan på sin plats igen, plan och fin över sitt lilla stora hål.

Vi skaffade den förra året. Vi plockade bort benen för att inte behöva gräva så stort hål och tyckte vi var smarta - tills vi monterat duken och skulle lyfta det hela på plats.

Alltihop bara bågnade och antog formen av ett jättelikt potatischips. Det var helt omöjligt att få studsmattan att ligga plant. Benen hade tydligen varit bra att ha för att stabilisera ställningen.

En kort stund kände vi mest hopplöshet och förtvivlan.

Sen plockade vi bort de ca hundra fjädrarna igen och drog hem till närmsta snälla svetskunniga kille. Efter det hade vi en fixerad stålram, med en diameter
på drygt fyra meter, som fick bäras hem på högkant.

Hela sommaren hoppade barnen glatt omedvetna om att vi hade strypt dem annars.