Skolavslutningen måste vara i kyrkan

Idag gick jag upp okristligt tidigt (okristligt= 4), men igår var det andra bullar.

Då pressade jag in min lekamen någonstans framför Jesus och jämte alldeles för många föräldrar i förhållande till storleken på lokalen.

Det blev hett som i helvetet och uppskattningsvis hälften såg något sevärt - av de som tog sig in vill säga.

En mindre välsignad klunga fick snällt stå utanför och vänta medan vi andra av bara farten lurades att bryta lite mot skollagen också, och lovade Herren i en psalm.

Men det gjorde inget. Det är ju en så fiiiiin tradition att avsluta i kyrkan.

Ett tips till er som tycker att det är viktigt att era barn får sig en 

dos kyrka och  kristendom; besök valfri kyrka valfri söndag. 

De har ofta öppet då och ni behöver inte komma i god tid - det 

finns gott om plats.

Enkelt recept på kallrörd rabarbersaft

Åtta kg rabarber blev nyss elva liter saft - sommaren är räddad.

Så här gör man:
Hacka rabarbern i tvåcentimetersbitar och täck dem med vatten i lämpligt kärl. Tillsätt ca 15 g citronsyra/kg rabarb. Låt stå ett par dagar.

Sila saften (jag tar en sån där plåtsil bara).

Rör ner 600 g socker per liter silad saft.

Sen fryser jag saften i romantiska mjölkpaket som förslutes med dekorativ frystejp.

Vill man så krånglar man med flaskor, sterilisering och natriumbensoat (1g/l saft) istället.

Samkönat hönspar

Igår kom hönan under trappen fram tillsammans med sju små kycklingar. En annan höna anslöt ganska omgående och det var ju bra då den biologiska pappan inte gör något anspråk på fadersrollen.

Den lilla familjen har nu bosatt sig i min finaste (men inte jättefina) rabatt.

Där tycker de att de har bra skydd och så är det kul att krafsa upp all nergrävd stallgödsel.

Jag tror att kycklingarna kommer att växa upp och bli helt
 normala  välfungerande hönor.

Lerjord

Jag tror vi har lerjord, eller kanske ren lera. Det är iallafall nästan ogrävbart och man får istället hacka loss det bit för bit.

Precis som mycket annat äckligt så ska lerjorden vara näringsrik, vilket man har lite glädje av när nästan ingenting vill växa i den.

Jag gräver ur och blandar ut med en massa annat, maskarna blir överlyckliga och släpar iväg alltihop så att det ganska snart är alldeles lerigt igen. Ock ock ock...