En dålig mor

Hittade till slut hönan dumdum i en slänt. Ett tiotal ägg låg spridda nedanför, inget låg under henne. Med andra ord en katastrofalt dålig ruvning. Tur att det bara var jag som såg.

Syrran hennes kommer troligen att lyckas bättre. Hon ligger ensam med sina ägg, längst in i ett utrymme där solen aldrig skiner, och kläckningen är beräknad att ske kommande vecka.

Om ni undrar vad det här är...

...så är det bara en minigolfbana. Och en klubba, så klart.

Morgon i ankhuset

Familjen myskanka har ingen brådska ut på morgonen, ligger mest och myser. En av honorna ruvar dessutom och om en knapp månad väntas tillökning (myskankor ruvar ju 34 dygn!).

Den uppmärksamma läsaren undrar nu vart löpankan tog vägen. Det vet vi inte. Han tyckte inte om att sova inne på natten, och så en morgon var han spårlöst borta. Inte en fjäder. Vad som hände lär vi aldrig få veta.

Hur som helst så är det mer harmoni i gruppen nu. De talar samma språk, trots att de är nästan knäpptysta. De piper svagt någon gång och väser om man kommer för nära äggen. Det är allt.

Fodervallört - fin men farlig?

En granne inspekterade min trädgård då hon plötsligt stannade upp, såg sig försiktigt omkring, lutade sig fram och halvt viskade, halvt väste i mitt öra; du, du vet väl att den där är fruktansvärt giftig?

Nääää, det visste jag inte. Jag visste över huvud taget ingenting om denna växt. Den var den enda blomma som växte i vår igenvuxna trädgård när vi flyttade in i huset, och jag ser gärna att den växer där fortsättningsvis också för den är härligt blå större delen av sommaren om jag klipper ner den en gång.

Det är troligen fodervallört, eller någon sorts vallört i alla fall. Den äkta vallörten som är mer rosa och mindre till växten har använts som läkeört vid bland annat benbrott, dessutom var det
förr allmänt känt att den kunde återställa sabbade mödomshinnor varför det på vissa håll i Europa än idag är högst olämpligt att ge en bukett vallört till en ung dam.

Vallörten har, som så mycket annat, använts invärtes mot diverse åkommor. På 50-talet åt man till exempel vallört för att bota sin cancer - tills det upptäcktes att den var cancerframkallande.

Jag hittar ingenting om att vallört skulle vara akut giftig vid mindre intag (någon som vet kanske?) och även om den inte är särskilt nyttig för människor så ska den vara suverän att göra gödningslösning av. Den får stå kvar.

Soffmys och listning

Jag säger bara en sak; spikpistol.

Spikpistolen måste vara det bästa som hänt oss på mycket mycket länge. Hädanefter kommer jag att kunna dammsuga helt lugn och ovansinnig, för vi har nämligen satt fast samtliga lister i hela huset (utom två taklister med "utåtgående" hörn som vi måste be någon snickarkunnig fixa till eftersom sådana hörn verkar vara i princip omöjliga att få till med vår sågningsteknik).

Dinosaurietårta till dinosauriekalaset, tips och inspiration

Ur mandelmassa, strössel, sockerkulor och hushållsfärg kan ett gäng dinosaurier skapas relativt snabbt och enkelt.

Mandelmassan läggs i en fryspåse och lite hushållsfärg knådas in. Tänk på att kall mandelmassa är lättare att jobba med än varm. Tänk också på att göra åtminstone så många dinosaurier som det är barn på kalaset.

När det gäller själva tårtan så lägg gärna ihop den dagen innan så den saftar till sig och garnera sedan på den stora dagen (själva figurerna kan du också göra i ordning dagen innan om du vill). Jag hade marsankräm och hallonsylt som fyllning men det är ju en smaksak (och ibland även en praktisk fråga).

Gökärt

Vi har en liten man här. Den mannen klagar på att ägget är för rosa (?) och varmkorven för blöt, men stoppar glatt i sig råa nässelblad ("bränns bara lite på läpparna, men det går över") och han älskar gökärt. Jag försöker stilla hans hunger med gökärt.

Sopsortering

Sopsortering är sannerligen inget nytt påfund. Här har någon ansträngt sig lite extra och placerat sina burkar under en sten i skogen. Bra tänkt!

Såklart

Vi var ute och cykelpromenerade häromdagen...

Far i huset: Var på vägen ska man cykla?

Fyraåringen: I vattenpölarna!

Pärlhyacint, kinesisk
förgätmigej, tre tulpaner och så något lila.

Saftiga bullar med rabarber- och vaniljkrämsfyllning

Fortsätter på rabarbertemat och presenterar här med viss stolthet bullar fyllda med vaniljkräm och rabarberkompott. Det här är de i särklass kletigaste bullarna jag bakat, så ta något mindre mängd fyllning eller gör större hål så kanske det går bättre för er.

Receptet är från den senaste "Mersmak" och det ger 24 rejäla, mastiga och saftiga bullar. (OBS! var beredd på att få en massa äggvitor över).

Bullar penslade med hemvärpta tokgula ägg.

Bulldeg:
250 g smör
5 dl fetmjölk
25 g jäst
6 äggulor !!!
1 dl rörsocker (knappt)
1 kg vetemjöl
(En stor nypa salt lägger jag till, men där gör ni som ni vill.)
Gör en deg som vanligt. Jäs en timme. Gör under tiden kompott och kräm.

Rabarberkompott:
200 g hackad rabarber
2 dl socker
1 tsk citronsaft
Koka upp och sjud ihop alltsammans till en fast kompott. (Tog ca 40 min för mig.) Låt svalna.

Vaniljkräm:
2 msk vaniljsocker
1 dl strösocker
0,5 dl vetemjöl
100 g smör
Bara rör ihop alltihop.

Baka ut 24 runda bullar av den jästa degen och låt dem jäsa en timme. Rör ihop kräm och kompott. Tryck ett stort hål i varje bulle och klicka i lite röra i varje. Pensla bullarna med ägg och grädda ca 12 min i 230 grader.

Alternativt skippar man allt kladd och gör släta bullar av degen bara, för den var riktigt god.

Rabarberkräm med kanelstång

Det är mycket rabarber nu och igår fick rabarberkrämen ett rejält lyft med kanel.

Jag kokade ett drygt kg rabarber
i en och en halv liter vatten med två kanelstänger. Hällde i sex deciliter socker och redde av med
några matskedar maizena.

Tyvärr gör den sig sådär på bild, den där krämen.