En liten renoveringsberättelse

Vi hade ett vardagsrum som vi inte var riktigt nöjda med. För det första luktade det lite bajs ibland, särskilt på våren och hösten. För det andra var det gamla furugolvet gulnat och repigt.För det tredje satt det fula plattor i taket och för det fjärde var det en garderob runt skorstenen, vilket försvårade en eventuell framtida kamininsättning. 

Vi började med att kolla vad det var som luktade. Det var råttskit. Uppskattningsvis fem liter runt elementrören i golvet. Lite äckligt. Det tog vi bort.

Efter att ha spikat fast plankorna igen (såklart) så målade vi golvet och tätade alla springor med silikon samt spacklade alla spikhål och hack. Det gick rätt bra förutom att jag tog grund- och täckfärg i fel ordning, men det rättade till sig...

Sen gick vi över till väggarna. Enligt vissa ska man ta bort gamla tapeter om det finns tre eller flera gamla lager med tapet. Under våra sisådär åtta lager tapet fanns två lager med ihoplappade porösa småskivor. Jag rev inte mer tapet utan gav mig på att bredspackla istället.

Bredspackla avråds man ifrån att göra om man inte är van, men det gick faktiskt bra. Spacklade igen alla frässpår med de nya elledningarna och all struktur på den gamla tapeten.

En av våra köksstolar, den har fått en härlig patina...

Vid slipningen drog jag för säkerhets skull på en mask. Det blev tätt trots en stor näsa och en lite liten haka.

Sen, efter en hel sommar och höst, var det äntligen dags för tapetsering! Två hela kvällar ägnade vi åt svällning, mönsterpassning och kant i kant. Tapeten var härlig att arbeta med och väldigt förlåtande mot underlaget. Själva tapetseringen underlättades av att vi inte hade några lister och foder på väggarna, men på några ställen (vid fönsterbrädor och jämte element) var vi tvungna att skära med lite mer precision och då blev det genast lite värre. 

Josef Franks Anno 1905 från Boråstapeter.

Nu är det bara listerna kvar, de där sista procenten som sällan vill bli gjorda...

Mitt livs längsta två minuter

Ja, jag lovar, de har tryckt i sand för minst en kvart, luringarna.

Barnarbete

Ska inte barn få vara barn? Jo, absolut, men lite biffar kan de alltid steka. :-)

Mina barn har till makens förtret (andra människor vågar ju inte opponera sig) varit med uppe på köksbänken sedan ettårsåldern. De kan ramla ner, skära sig, bränna sig mm, hävdar han, och  det är väl jag inte dummare än att jag förstår,  men nu har det inte hänt, och jag tror det är tack vare att de har fått vara med aktivt efter förmåga. Då är de inte där och rycker i grejerna när jag vänder ryggen till. 

Vi har inte haft spärrar  på skåp och lådor heller. Det funkar liksom inte när man som jag lagar mycket mat - jag skulle bli tokig. Naturligtvis plockade jag undan allt riktigt vasst och farligt när de var som minst, men resten fick de leka med bäst de ville. De tröttnade faktiskt ganska fort. Och diskmedlet var inget gott...

Köttbullar är ju så himla bra, man tar i vad man

tycker är gott bara, och saltar lagom (jag tar en tsk till 

ett halvt kg färs). Steker bullarna och löser sedan upp

alla avlagringarna med ansenliga mängder grädde.

 Lite kryddor på det och vi har en sås som inte går att

 köpa för pengar.

På väg

Fler bilder finner du här.

Hemlagat husdjur

"Lilltuppen är snäll, han hackas aldrig." sa treåringen medan vi med gemensamma krafter finfördelade lilltuppens bror.

Lilltuppens bror hade vi kokt tillsammans med kryddor, lök och en svartrot (hade inga morötter konstigt nog) i cirka en och en halv timme. Fräste sedan curry i smör och gjorde sås av buljong och lite grädde. Behövde inte krydda, buljongen var ju fantastisk.

Sådär hemskt mycket mat blev det i ärlighetens namn inte. Våra höns har inte så mycket gemensamt med de vita svulstiga köpekycklingarna. Lika gott det.

Currytupp och ris.

De hade ju så roligt...

Idag har vi inspekterat en fälla laddad  med en gammal höna, oklart vad som skulle fångas i den.

Underskattat bäckens djup.

Kört "cross" i den nyutlagda matjorden.

"Tvättat" oss i en vattenpöl.

Spacklat det sista? i vardagsrummet.

Målat nästan färdigt i vardagsrummet.

(Alla var inte med på alla punkter.)

Nu blir det polarkakepizza.

Nu ser vi fram emot lite snö.

Vintersådd av favoritblomman

Nu nyser vi inte härinne och gör inga häftiga rörelser. Klematisfröerna är nämligen skördade och efter att ha läst litegrann om dem har jag beslutat att så dem i såjord blandad med sand för att sen täcka sådden med sand. Efter det får sådderna stå ute i kylan tills det börjar våras. Då tar jag in dem i stugvärmen och efter ett tag (det kan ta tid) så gror de så fint. Första året blommar de inte, men året därpå - oj vilka skapelser. De kommer sannolikt inte att se ut som moderplantorna, men det är ju bara kul.

Så får det bli.

Måste bara spetta loss lite sand i sandlådan först.

Enligt vissa källor ska fröna stå kallt fem 

veckor, eller längre, efter sådd. Det räcker 

alltså inte att de fått sig en köldknäpp

 redan.

Glada hönors ägg är tokgula

Ja, visst blir pannkakorna lite gulare när det är hemvärpta ägg i smeten. Förmodar att det har med hönsens blandade kost att göra. Exakt vad den innefattar behöver man ju inte tänka för mycket på, men det är säkert nyttigt med alla maskar och larver. 

Pannkaka med lite dinkelmjöl i smeten. Och nej, jag har inte putsat spisen...

Se upp! (ordlös onsdag)

Fler bilder hittar du här.

En plågsam dag

Sitter här med svårt sargade läppar efter att ha jobbat hela dagen utan lypsyl. Herregud, jag trodde nästan att jag inte skulle klara det. Det fanns stunder då jag hade kunnat betala dyrt för lite ister, klarinettfett eller vad som helst faktiskt.

Nu ska jag packa ner cerat i varenda ficka och väska, tänker inte sitta och låtsasle med värkande intorkade läppar en dag till.  (Ja, jag är beroende...)

Femåringens funderingar idag:

Varifrån kommer vattnet? 

Varför är en del vatten salt och en del inte?

Fundera på det ni också och glöm inte läppfettet!

Tunnbröd i stekpannan

Visst är det lite pyssel med all kavling, men det kan det vara värt någon gång då och då. Det här brödet är omåttligt populärt här hemma.

Man kan också grädda dem på varm plåt i ugnen,
300 grader, 4 min.

50 g jäst
5 dl mjölk
25 g smör
2 msk sirap
1/2 msk salt
4 dl rågsikt
8 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornsalt

Gör en deg som vanligt, men tillsätt INTE hjorthornsaltet (det råkade jag iofs göra senast och det gick rätt bra ändå).

Jäs 30 min.

NU ska hjorthornsaltet i. Dela sedan degen i 25-30 bitar.

Jäs 30 min.

Kavla ut (här är en kruskavel bra att ha) och grädda efter hand i medelvarm stekpanna, vänd en gång.

Att ta rast

Lyssnade på barnens lek. Den handlade mest om att ta rast. Vad klockan var och vems tur det var att ta rast. Det är alltså det de lär sig på dagis - att ta rast.

Jag funderar på att anamma det där här hemma. Vad skönt det vore att kunna säga: "Tyvärr barn, kokerskan/städerskan/rumptorkaren har gått på rast. Återkommer om en halvtimme eller så."

Skämt åsido så kan det nog inte kännas så roligt för de små när pedagogerna måste ta rast från samvaron med dem. Barnen har troligen inte full förståelse för att det är ett ansträngande jobb att ha ansvar för en hel hög ungar utan ser det nog mest ur sitt eget perspektiv: "Nu ville fröken inte pyssla mer med mig..."

En svag doft av mögel

Jag tycker mig ha märkt att människor ofta har en förmåga att förtränga det faktum att de luktar mögel i deras bostad. Kanske för att det många gånger är lite dyrt att åtgärda?

För ett tag sedan kände jag en svag doft av mögel i köket. Bara ibland. Brydde mig inte så mycket om det...

Sen började det lukta oftare och oftare. och till slut gjorde mannen i huset en liten utredning. Den visade att det var lampan över köksbordet som osade. Själva lampan alltså, och bara när den var tänd. Konstigt.

Dilltips!

Dillbullar och dillglass i all ära, men även om jag tycker mycket om dill så skulle jag helst inte vilja ha dillsmak på allt som ligger i frysen. Tänkte därför dela med mig av ett tips jag fick häromdagen om att svepa in dillen i aluminiumfolie. Jag kan inte garantera att det fungerar, men det skadar ju inte att prova. 

Återkommer med resultatet någon annan gång.

 Ha det gott!

En zinnia, mest för att jag tycker den är så fin. I bakgrunden skymtar
också lite dill som jag odlade i  massor i somras. 

Varsågod och sitt! (ordlös onsdag)

Fler bidrag hittar du här.

Hungriga små stackare

Sällan har vi varit så här populära! Fåglarna är så glada att de slipper förra årets talgbollar (inköpta på billighetsaffär hängde de kvar hela vintern och var förmodligen gamla och härskna). I år slår vi på stort med hampafrön och jordnötter istället. Oh så gott!

Det är kö till fågelmataren utanför köksfönstret.

Ingen jävla GI!

När barnen får bestämma blir det blandad kost - fett och socker. Gott!

En utvecklingsbar idé?

Barnen och jag testade ett pyssel från Calinas. Det blev en väldigt stadig, men lite eldfängd, ljusstake. Den är dock såpass hård att den lätt går att ha som skål också.

Hur gjorde vi då? Jo, vi klippte sönder en dagstidning i småbitar som kokades med lite vatten till en massa. Massan fick svalna lite innan latexhandskarna åkte på och vattnet kramades ur. Sedan blandade vi i ganska mycket trälim och formade några skålar utanpå gladpackbeklädda glas- och konservburkar. Därefter följde några dagars torkning. Klart!

Hos Calinas finns en mer utförlig beskrivning. Ett moment som jag hoppade över var mixning av pappersmassan och det gick ju faktiskt bra ändå, även om man säkert får en lite finare struktur om man mixar. 

Jag var rädd att det skulle bli för bräckligt och vågade inte

göra så mycket hål, men det  hade säkert gått  bra.

Vardagsrummet

Lite av dagens bredspackling (det lilla jag hann efter att Bamse, gröten, omeletten, kökssaneringen, legotrampet, hönsen, laxen, kökssaneringen och barngympan fått sitt). Solen och månen som jag lite optimistiskt målade dit i våras är nu ett minne blott i alla fall. Inte trodde jag då att vi skulle få ha dem kvar så här länge.

Till höger i bild ser ni det gamla igenspikade fönstret där det ska bli något roligt/fint/praktiskt i framtiden. Vi har nu lyckats få bort en del av plankorna, men herrejävlar vad de hade spikat dit dem väl. De kunde väl aldrig tro att någon idiot skulle ge sig på att riva i det där.

Det är de små sakerna som gör det

Ja, någon har gjort sig besväret att bära in grejerna jag glömde i bilen igår och dessutom placerat ut dem (på rätt ställe!). Tack!